Min praktik började vid klockan två. När klockan sen blev tre hade vi stressat så mkt att jag redan då hade sprängande huvudvärk/migrän men försökte ändå göra mitt bästa för att se någorlunda normal ut. Allt var sååå stressigt HELA dagen. När jag väl kom ut därifrån och skulle gå till bussen kände jag mig helt slut i fötterna/benen, jag hade den värsta tänkbara huvudvärken och jag kände mig superledsen. När jag satt i busskuren och väntade på bussen skakade benen och jag trodde att jag skulle trilla ihop och svimma + att jag började må illa. När bussen kom och jag hade satt mig började jag må fruktansvärt illa, hittade en påse som jag sedan var tvugen att kräkas i. Jag höll på att skämmas ihjäl så jag hoppade av nere i stan. Typiskt att det var sista bussen hem, så där stod jag och inte visste hur eller om jag kunde komma hem på något sett.

Jag stod ute i kylan och frös i 2 timmar. Det enda som var öppet var juneporten och där inne kryllade det av skummisar så jag valde att stanna kvar ute. Sedan kom Kjell och Gabriel och hämtade mig.

Tack så hemskt mkt för skjutsen Kjell!


Vilken jävla dag det var. Den absolut värsta dagen på väldigt länge! Idag skrev jag till min lärare att jag ville byta praktikplats och jag hoppas verkligen att det går att ordna på något vis. Om det inte gick att ordna skulle jag få vänta och göra min praktik till våren ist.
Jag vill aldrig jobba på ett sjukhus, men jag beundrar verkligen dem som orkar med den stressen och allt vad det innebär!

Det var så underbart skönt att komma hem till mina älsklingar igen! Hem ljuva hem!
Madeleine hjärta Gabriel<3