Under natten till tisdagen (15/5) började jag få förvärkar och vaknade flera gånger av smärtorna. Vattnet gick klockan halv sju på morgonen. Jag ringde in till förlossningen och de ville att jag skulle komma in till klockan halv nio. Jag ringde efter en taxi och efter ett en lång väntan så kom den.

 

Strax innan klockan nio var vi framme vid förlossningen. En barnundersköterska gav oss ett rum och satte på ett CTG som visade värkar och barnets hjärtrytm. CTGn visade att värkarna var regelbundna och eftersom vattnet hade gått fick vi ett förlossninsrum. Hjärtrytmen hos fostret var en aningen för hög och låg mellan 170-180 slag i minuten. Jag fick ta feberen och det visade sig att jag hade strax under 38 grader. I förlossningsrummet serverades jag lite frukost och tog ett bad i sittbadkaret. 

 

Till en början var inte värkarna så farliga men efter ett tag blev det mycket värre. Jag erbjöds då att testa lustgasen. De första andetagen i lustgasmasken var RIKTIGT starka! Jag blev helt väck! Det kändes som jag flöt iväg och såg bort mot Gabriel och barnmorskan som försvann längre bort. När styrkan på lustgasen sänktes blev det mycket behagligare och hjälpte ganska bra mot smärtan. 

 

Klockan hade nu blivit tolv och det serverades lunch. Eftersom jag kände mig lite febrig och mådde illa kunde jag inte äta så mycket. Jag gick tillbaks till rummet och fick alvedon och antibiotika intravenöst.

 

När klockan var runt ett blev jag erbjuden att testa akupunktur. Barnmorskan placerade fyra nålar i varje öra och tre i huvudet. Det kändes ganska bra och hjälpte kanske till att lindra smärtan lite grand. Vid klockan två gjordes en undersökning och det visade sig att jag var öppen fyra till fem centimeter. 

 

Nu började värkarna bli riktigt jobbiga och det var nästan så att jag behövde skrika. Under varje värk andades jag i lustgasmasken. Barnmorskan tyckte att det var dags att jag skulle få ryggmärgsbedövning och efter en kort tid kom en narkosläkare. Jag fick sätta mig på sängkanten och böja mig framåt och trycka bakåt medans läkaren letade sig in mellan kotorna. Det drogs lite slangar och jag fick en "ballong" som kontinuerligt delade ut smärtstillande. 

 

Det tog ungefär en halvtimma innan bedövningen gav någon effekt. Nu var smärtorna från värkarna som bortblåsta och jag fick en chans att andas ut. Det enda som kändes obehagligt var ett starkt tryck mot nedre delen av magen, men det gick att leva med. Jag och Gabriel satt och kollade på mobilerna, drack saft och kollade på How i met your mother på surfplattan :)

 

När klockan var fyra gjorde ytterligare en undersökning. Nu var jag nio till tio centimeter öppen. Jag hade läst att man öppnade sig ungefär en centimeter i timmen, och nu hade jag öppnats fem centimeter på bara två timmar! Jag tänkte, gud va skönt! Då är det snart över!

 

Effekten av ryggmärgsbedövningen började minska och värkarna började att göra RIKTIGT ont igen. Dessutom började jag även att må riktigt dåligt. Jag spydde upp saften som Gabriel serverade till mig och jag kände mig lite yr. Tiden började att gå långsamt men eftersom jag visste att jag var nästan helt öppen så kändes det mycket lättare.

 

En ny undersökning gjordes och det visade sig att jag var helt öppen men huvudet var tvunget att vandra ner en bit till innan jag kunde börja krysta. Jag fick testa att stå lutad mot ett gåbord för att se om det kunde hjälpa till att få ner huvudet. Efter en lång stund var jag helt slut och orkade inte stå längre! 

 

Nästa undersökning gjordes vid klockan sex och då var huvudet så långt ner att man kunde se det! Huvudet var fortfarande tvunget att komma en bit längre ner innan det gick att krysta. Barnmorskan hämtade en sacosäck som jag fick stå lutad mot i sängen. Jag fick även ett värkförstärkande dropp kopplat till mig. 

 

Nu gjordes en undersökning varje halvtimme. Tiden mellan varje undersökning kändes som en evighet och barnmorskan upprepade samma sak hela tiden: "Huvudet måste ner lite till!". Eftersom värkarna kom så tätt stängde barnmorskan av droppet. 

 

Värkarna började göra mer och mer ont. Jag vet inte om det var för att ryggmärgsbedövningen började att gå ur eller om det var för att värkarna var kraftigare. Värkarna avlöste varandra hela tiden! Om jag hade tur fick jag vila en minut mellan var femte värk. Då orkade jag knappt hålla ögonen öppna och slumrade till lite snabbt. sen var det dags för nästa värk. Jag lyckades då och då få ett uppehåll på säkert fem minuter där jag somnade helt. 

 

Klockan var nu tio och personalen byttes ut och vi fick en ny barnmorska. Hon tyckte att jag skulle försöka krysta. Hon satte även igång det värkförstärkande droppet igen. Nu började det hända grejer! Jag försökte krysta i värkarna men tillslut gjorde det så ont överallt att jag knappt visste när jag hade en värk eller inte. Smärtan var helt otrolig! Det sved som om någon rispade med en nål och samtidigt brände med en tändare i de nedre regionerna!

 

Tillslut kom äntligen barnet ut och då var klockan 22.51. Så fort det var ute hördes ett starkt skrik. Barnmorskan visade upp barnet och frågade om vi såg vad det var för kön. Varken jag eller Gabiel hann uppfatta vilket kön det var utan var mest lättade över att barnet hade kommit ut. Barnmorskan berättade att det var en flicka och gjorde en snabb undersökning. Gabriel fick klippa av navelsträngen och därefter lades hon mot mitt bröst och började suga. Nu hade vi äntligen fått vår lilla Ebba <3

 

Sedan fick jag trycka ut moderkakan. Jag blev därefter undersökt och det visade sig att jag inte hade spruckit någonting alls. 

 

Efter en och en halv timme kom personalen in med en bricka med fika som var det godaste jag någonsin ätit då min mage var helt tom. När vi hade fikat färdigt tog jag en snabb dusch. Därefter vägdes Ebba till 3375g och mättes till 49cm lång. Sen fick jag transporteras upp till BB!

 

* Den bästa dagen i mitt liv *

 

                                           V.18                                                                  

                                           V.32

                                           V.35

                                            V.38 12 Dagar innan BF

                                           Ebba Maria Grahn, någon minut gammal <3